hman spelet började, öppuade mekanisten fiera dörrar på skåpet, så att Osloff i dess inre kunde se en stor mängd hjul, hälstänger, cylindrar, fjedrar, visare ce., hvilka upptog största delen deraf. På samma gång drog han ut en läng låda, innehållande schackpjeserna och en kudde, hvarpå turken skulle stödja sin armbåge. Vidare lyftade han upp antomateus kläder så att man jemväl kunde se det inre af hans kropp. i Då dörrarne äter blifvit tillslutna, gjorde Kempelen några arrangementer i machinen, och drog upp ett af hjulen med en nyckel, som han satte uti en öppning på skåpet. Efter en liten rörelse på hufvudet till helsning, förde då turken handen till en af pjeserna på schackbrädet, tog den med fingerspetsarne, förde den till en annan plats, och lade derefter sin arm på kudden bredvid sig. Uppfinnaren hade gifvit tillkänna, att auto, maten, som ej kunde tala, skulle nicka tre gånger med hufvudet för att uttrycka schack på konungen och två gånger för drottningen. Doktorn besvarade draget hastigt, och väntade tåligt att hans motsåndare, hvars rörelser egde en snltans hela allvar och värdighet, skulle göra ett nytt drag. Ehuru långsamt inledt, slutade partiet derför ej mindre hastigt. Ganska snart märkte Osloff att han hade att göra med en aktningsbjudande motspelare, ty oaktadt alla ansträngningar att kämpa mot machinen, befanus hans spel i en förtviflad ställning. (Forts.)