Dagens Nyheter – 6 november 1865, sida 1

Jacques de Vaucanson föddes i Grenoble den 24 februari 1709 af en adlig familj. Hans smak för mekaniken uppenbarade sig redan i hans spädaste barndom. Omkring är 1730 ingaf honom flöjtblåsaren i Tuilerierna tanken att efter samma modell konstruera en automat, som verkligen skulle blåsa flöjt, och på detta mästerverk använde han fyra år. Historien förmäler att Vaucansons betjent ensam egde förtroende om sin herres arbeten. Vid de första tonerna flöjtblåsaren lät höra, kastade sig den trogne tjenaren, som höll sig dold i ett angränsande rum, till mekanistens fötter, hvilken syntes honom för mer än en menniska, och båda omfamnade hvarandra under glädjetårar. Ankan och tamburinspelaren följde snart efter och utfördes ursprungligen i beräkning på publikens nyfikenhet. Ehuru af adlig börd föraktade ej Vaucanson att förevisa sina automater på marknaderna i Saint-Germain och i Paris, der han skördade otroliga inkomster; så stor var beundran för dessa underbara machiner. Han uppfann äfven, säger man, eu väfstol hvarpå en äsna tillverkade blommiga tyger; och denna machin skall han hafva gjort för att hämnas på sidenväfvarne i Lyon, hvilka förföljt honom med stenkastning, emedan de påstodo att han ville förenkla väfstolarna. Man har äfven att tacka Vaucanson för en kedja, som bär hans namn, likasom för en machin att tillverka fullkomligt lika stora ringar. Dessutom säges han för Marmontels Cleopatra hafva förfärdigat en esping (orm), som hväsande kastade sig i barmen på den aktris som utförde titelrolen. Vid första repre