Dagens Nyheter – 3 november 1865, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Om Napoleon FIK berättas att han begagnar ett eget mnemotekniskt medel för att komma ihäg namn, saker, personer ete. Så ofta nägot meddelas honom, som han icke vill glömma, gör han en anteckning derom i en annotationsbok, som för detta ändamål alltid ligger uppslagen på hans skrifbord. Derpå rifver kejsaren ut det blad, hvarpå han nyss skrifvit och läser uppmärksamt igenom det och rifver 1 nästa ögonblick sönder bladet i små bitar. En dag blef en utländsk minister vittne till detta förfarande och visade sin förundran derötver så tydligt, att kejsaren sjelf tillfredsställde hans nyfikenhet, och sade honom, att han aldrig förlorade ur minnet hvad han sålunda antecknat och derefter genomliäst. Hvad en menniska kan uträtta pa em minut, visa en fransk romanfabrikant, då han i ett af sina sednaste arbeten säger: Theodor Hade till trädgården, hoppade al hästen, kröp igenom häcken, flög till lusthuset, der Emelie uppehöll sig — smög sig sakta fram till henne och störtade ned vid hennes fötter. Glad reste hon upp honom, han satte sig bredvid henue, sjönk i hennes armar och simmade i ett haf af sällhet. — Alt detta försiggick på mindre än en minut. En mystifikation. En rik men mycket sparsam kapitalist i Paris begaf sig hemåt en afton efter att enligt sin vana ha tillbragt sin eftermiddag på klubben. Då han uppnädde sin bostad, säg han med stor förväning att trappan var uppfylld med blommor och praktfulla krukvexter, och då han kom in fann han att. tapetserarne lagt beslag på alla hans rom och der anbragt de smakfullaste prydnader. — Hvad betyder allt detta? utbrast han slutligen helt förbluffad. — Det är förberedelser till balen som ni ger i afton, min herrel — Jag? En ball — Tapetserarne visade ett bref af en obekant hand, hvari de uppmanades att ställa våningen i ordning till festen. Medan k kapitalisten, utom sig af harm öfver detta puts, höll på att skicka bort tapetserarne, infunno sig några sockerbagare med ett långt följe af tårtor och glacedosor; champagnebuteljerna stodo redan på buffeten i starka batterier; kalla matvaror i stor mängd voro nedpackade i korgar och väntade endast att finna plats på de länga borden, och slutligen inträdde en bekant orchesteranförare i salen, åtföljd af hela sitt kapell. Kort derefter började äfven gästerna samlas, och det återstod nu ingen annan utväg för den gamle ungkarlen än att hälla god min i elakt spel. Balen var präktig; man komplimenterade honom för den vackra festen och dagen derpå fick den stackars snålvargen betala räkningarne för att undvika en rättegång, som skulle gjort honom till en visa i hela Paris. En garfvare i Kroatien hade en längre tid varit förlofvad med enkan efter en restauratör. Den 11:te Oktober skulle vigseln försiggå i kyrkan och till aftonen voro slägtingar och vänner inbjudna till bröllopsfesten. Glad och belåten vandrade brudskaran till kyrkan, der allt var ordnadt för vigseln. Men då presten frågade brudgummen, om han ville ha den bredvid honom knäböjande bruden till sin hustru, svarade han raskt och utan betänkande: Nej, och räckte henne vigselringen fästad på en klöfverknekt med orden: Här har du din ring; förut har du alltid spelat ut trumf, nu kan du en gång känna hur det smakar att bli uttrumfad,. Derpå lemnade han kyrkan, åtföljd af alla bröllopsgästerna; endast bruden, som el