—-—Jb b mpo .nnoo----—Å —— —— r-1n h rn nn — Pn hm mmenm—u—nnmnmhn—Wn— rr gaf det han sedan några ögonblick befann sig bättre och kände sig ega styrka att fortsätta; han hade föröfrigt, menade han, blott en passiv och föga tröttande rol. Publiken helsade dessa ord med starka applåder, och jag, oförståndige och barbariske far, aktade ej på det tecken himlen gifvit mig till bevarande af mitt barns dagar; jag hade den grymheten, den dårskapen att antaga detta storsinta anbud. Och likväl behöfdes blott ett ord för att undvika ruin, skam och vanära, och detta ord dog bort på mina läppar! jag lät döfva mig af publikens bullrande bifall och började. Jag har redan sagt att det var styckets natur som satte staden i rörelse. Hela underverket bestod uti att byta ut en kula mot en annan. En lärd hade gifvit mig undervisning om en metallisk komposition, förvillande lik bly, hvaraf jag tillverkat kulor, som icke kunde skiljas från verkliga kulor; om de lades bredvid hvarandra. Man måste blott undvika att klämma dem för hårdt, emedan de voro så sköra, att de söndersmulades i oändlighet då de nedsläpptes i pistolen och ej gingo längre än sjelfva förladdningen. Dittills hade jag aldrig drömt om möjligheten af någon fara vid att utföra detta experimenty dessutom hade jag tagit mina försigtighetsrnått mot hvarje misstag. De falska kulorna förvarades uti ett litet skrin, hvartill jag sjelf hade nyckeln, och som jag aldrig öppnade annat än då behofvet kräfde. Nämmde afton hade jag ytterst sorgfälligt gjort mina förberedelser till denna scen; också, hur skall jug förklara det grymma misstag som