En trollkarls historia. Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:0.) På detta sätt hade jag kunnat qvarstadna innu länge 1 Konstantinopel och derefter genomresa provinserna, der jag var säker om att lyckas. Men det lugna lif jag förde ingaf mig en dödlig ledsnad; jag erfor ett behof att byta om vistelseort och jaga efter nya sinnesrörelser. Jag kände början till en sjukdom, som jag ej kunde beskrifva; någonting liknande spleen eller snarare början till hemsjuka, måhända var det båda delarne. Min hustru ansatte mig dessutom att återvända till Italien, eller hvilkot annat kristet land som helst, emedan hon icke ville, sade hon, att vår förstfödde skulle s dagen midt ibland kättare. Jag lämpade mig så mycket heldre efter heniies begäran som jag derigenom på samma gäng uppfyllde min egen lifligaste önskan. Pill Konstantinopel hade jag kommit af vetgirighet och i afsigt att få uppträda inför sultan. Då denna afsigt nu blifvit uppfylld och min vetgirighet tillfredsställd, kunde vi aflägsna oss, och vi afreste alltså till Frankrike, Min mening var att fara till Paris; men anländ till Marseille, läste jag i tidningarne underrättelser om de representationer, som gåfvos af en taskspelare benämnd Olivier. Hans program omfattade Pinettis hela repertoir, som jemväl var min egen. Hvilkendera, Pinetti eller Olivier, hade nu lånat af den andre? Allt gaf mig anledning tro: att det vore den sist