De begärda tillökningarne i statsutgifterna. Här nedan redogöres utförligare för dem. Regeringen äskar att ständerna skola öka anslaget åt konungen med 170,000 rdr om året, emedan det anslag, som beviljades 1823 visat sig, under det priserna å alla lefnadsförnödenheter betydligt stegrats, vara otillräckligt för afsedda utgifter. Det förekommer ingenting propositionen som visar att dessa utgifter äro i alld oundgängliga. At prins August begäres ytterligare 17,000 rdr, hvarigenom anslaget åt honom skulle blifva 53,000 rdr, eller mer in dubbelt så mycket som rikets högsta embetsman får. Ej nog härmed, utan det begäres äfven att förökningen skall utgå för tre redan förflutna är med 51,000 rdr. Ett anslag af 44,000 rdr till vård och underhåll af inventarierna i de kungl. slotten, hvilket ständerna vid förra riksdagen beviljade att utgå för blott 3 år, begär man nu att få behälla för all framtid. Ett hundra tusen rdr begäras för att inköpa brädhandlaren Enbloms egendom på Kungsholmen och ordna den till fatebur eller tvättinriättning åt hofvet, och till ett vagnshus vid Haga (för prins August) äskas 10,645 rdr. Ga ständerna in på allt detta, så komma vi att för 1867 betala 161,645 rdr extra, och i all framtid 231,000 rdr mera årligen åt hofven än förut, motsvarande ett kapital af omkring fyra och en half millioner. På andra hufvudtiteln finner man fenomenet af en nedsättning. Den utgör blott 400 rdr och härleder sig från kronoarbetskompaniers imdragande; den besparing detta indragande föranleder åtgår så när som på dessa 400 rdr till ökningar på andra håll. Den egentliga förök