SR ATRIKAPATAASSA a ——— ord. I salongen voro för öfrigt alla hofvets dignitärer församlade i praktfulla drägter. Vid ridåns uppgång föll ett regn af törnrosblad på scenen och bildade snart en mjuk och välluktande matta. — Straxt derpå framträdde jag, iklädd en lysande drägt från Ludvig XV:s hof. Jag förskonar er för detaljerna af de experimenter jag utförde, och vill blott beskrifva en konst, hvilken, liksom det krossade uret var uppfunnen enkom för tillfället och 2jorde en ofantlig effekt. Mina åskädares inbillning var redan starkt uppjagad, då jag föreslog densamma. Vändande mig till Selim med allvarsam och högtidlig ton, passande för en magiker, sade jag: Höge sultan, jag vill nu lemna de enkla handgreppen för att höja mig upp till magiens sublima vetenskap; men för att lyckas i mina hemlighetsfulla besvärjelser, behöfver jag vända mig direkt till er egen höga person. Behagar ers höghet således lemna mig denna prydnad, som är mig nödvändig. I detsamma pekade jag på en syperb kedja af äkta perlor, som hängde kring hans hals. Sultanen lemnade mig kedjan, och jag öfverlemnade den till Antonio, som tjenade mig som medhjelpare, och var kostymerad som page. — Man vet, fortfor jag, att magien har obegränsad makt, emedan den råder öfver andar, hvilka vördnadsfullt och undergifvet, blindt utföra sin herres befallningar. Må de bereda sig att lyda mig! Jag vill framkalla dem. På samma gång ritade jag med min trollstaf en mystisk cirkel omkring mig, och uttalde med låg röst vissa magiska ord. Derefter vände jag mig till pagen för att ätertaga ked