auditorium; frukta ingenting för den dömde; ty längt ifrån att känna nägon smärta, skall han tvertom erfara de mest angenäma känslor. Askädare och äåskådarinnor satte tvifvelsutan tro till denna försäkran, ty det blef åter tyst, och jag kunde fortsätta mitt experiment. Då lådan blifvit skiljd i två delar, uppreste jag styckena så att hvardera såg ut som en piedestal; jag närmade dem vidare till hvarandra och botäckte dem med en ofantlig kägla af vide hvaröfver jag kastade cen stor svart skynke, öfversälladt med kabbalistiska tecken i silfverbroderi. Sedan jag slutat dessa fantasmagorier, upp: repade jag miu lilla komedi af besvärjelser, magiska cirklar och trollformler; och midtunder den djupaste tystnad förnummos tvenne menniskoröster under det svarta täckelset tillsammans sjungande en hänförande melodi. Under tiden antändes liksom genom förtrollning öfverallt bengaliska eldar. Di slutligen rösterna och eldarne småningom aftogo, hördes ett starkt buller, konen och det svarta tyget flögo tillbaka, och Samtliga åskådarne utstötte ett skri af öfverraskning och beundran: två fullkomligt lika pager syntes hvar på sin piedestal, räckande hvarandra hvar sin ena hand, under det de med den andra höllo en silfverbricka, hvarpå perlsmycket blixtrade. Mina båda Antonier gingo fram till sultanen och återställde honom vördnadsfullt hans präktiga smycke. Hela salongen hade stigit upp, liksom för att gifva mera oftertryck ät de applåder, som slösades på mig. Sjelfva sulta