Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 3

qvar ett smckare-verkfat, och i våningen derofvanför en havudduk: eljest var allt begrafvet. ,Jag hade nyss gått ut på gården, berittar den räddade; då jag återvände och öppnade dörren möttes jag af ett hvitt moln, och immnan jag hann besinna mig började taket gifva efter. Min första tanke var att springa ned i källaren, men jag ändrade mig och ilade med ett väldigt hopp ut på gården. Straxt derpå sammanstörtade huset. Då jag säg mig om, kommo nägra personer mot mig, nedblodade och hållande händerna om hufvudet, men jag kände icke igen någon, emedan de voro så betäckta af dam. Ät trädgärdssidan räddade sig några genom fönstren; en lärgosse slungades af lufttrycket från avdra våningen ut 1 trädgården och blef oskadad; likaså en treärig gosse, som kom ned från fjerde väningen, medan dercmot modren och en syster saknas. Den som sist. uppgräfdes ur ruinerna måste länge förses med mat och dryck, innan man lyckades få honom lös. Han var lefvande begrafven, dock så nära jordytan att man kunde tala vid honom, och han ropade beständigt; bröder, hjelp mig! Mellan ruinerna syntes för öfrigt döda menniskor i alla ställningar, men på hvilka man Iycklietvis säg att döden varit ögonublicklig. HKHoleramns följder. Man har den ganska egendomliga fakttagelsen att förbrukningen ar ramm fyrdubblats efter kolerans utbrott I Paris, men att deremot öl-ätgangen nedsjunkiv till nästan intet. Hlakt skämt. I måndags syntes en karl vandra Vesterlänggatan framåt med den tryckta stämpeln Trikinfritt fläsk, fästad på vggen. Karlen var klädd som poliskonstapel. rr Dn Streäden om fLindormenr. I oo Hamburgertidning läses under nämnde rubrik; Vi bedja vära läsare lugna sig, här är icke fråga om det fabelaktiga djur, som likt en sagoverldens sjöorm slingrar sig gcnom medeltidens dunkel, utan om den vackra dansösen Lind, den svenska balettens näktergal, en konstnärinna således, till hvars tåspetsar alla deras suckar riktas, som från teaterns parkett beundra dansösernas korcografiska behag genom sma kikares dödligt skarpslipade glas. Vär cjeunesse dorce har sanuma art som de fordue riddarne att ej blott bewudra dygden utan äfven försvara den, och har för nägra dagar sedan genom en ny tvekomp bevisat att den icke förtjenar beskyllningen för materialism, utan är fullt beredd att djerft och dödsföraktande med knuten näfve uppträda på urewan för sin borgfröken. Den scen, som efvit anledning till dessa loford, egde rum i Stadtiheaterns fover, der en ung man vägade pästå att munsch Lind icke utejorde idealet för alla qvinliga och konstnärliga fullkomligheter. Damen togs genast i försvar af ett annat lejon, en ordvexling uppstod, som fortsattes utför trappan ända ut på gatan, der den af den friska nattluften gonast mognade till en knoytnäfsstrid, hvilken endast ecnom när gra välvilliga drosk-kuskars intervention aflopp utan blodsutegjutelse, Fn bysikttningsafftär. Pn oxckutionsbetjent begaf sig en morgon med ett bysättningsutslag ull en person för att föra honom till gäldstugan, I det tarfiigt möblerade rummet fonnos tre sängar, hvilka alla voro upptagna. Då exekutionsbetjenten icke personligen kände gäldenären, använde han det bekanta medlet att ropa honom vid namn. Ett ögonblick derefter Iyftes ett hufvud från kudden, Exekutionsbetjenten uppmanade egaren till hufvudet att ccnast kläda sig och följa med. Under det denne skenbart Inugat fogade sig i sitt öde, steg ex annan af de sofvande upp och aflägsnade sig ur rummet. Då exekutionsbetjenten ville gå med sin förmenta fånge, vände deune sig plötstigen om och frågade, hvad han ville honom, Han var icke den som skulle häktas, utan denne hade nyss gällt ut. Man försökte nu anklaga den förmente fången för hegagnande af falskt namn, men måste derifrån afsta, då det blef upplyst, att det icke var han, utan exekutionsbetjenten, som pgifvit honom gäldenärens namn. rat kap SAR RAA AA NEAR HAR AR P0 AR JR MLAAAR EEC FASEN MANA NAS AR ARITMETIK AA Re 0 30 in