Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 3

TIA UP SRNUNPRAR MICESA RAR RESAS NTe (ID. Ad PITRURNMETE Y KB SRV TAIK PRESENS ST AREKRANERAE NONE CA JEYR är RAR TIDEVARV Insändt.) Om gatuläggningen i Stockholm. Herr byggmästar Weylund har utkastat stridshandsken och bjudit ut gatuförvaltningen, eller rättare dess ingeniör till strid på lif och död. Som det synes, tyckes ej striden röra sig kring asphalt eller tuktad stem, utan synes det som om den skulle svälla ;vederbörandes, håg att vilja gå tiden vä i förväs och söka lägga hinder i vägen för möjligheten att få utredt, hvilka af dessa materialier äro bäst användbara till såväl gångsom körbanor. Vi lefva. gud ske lof, i en tid rik på uppfinningar och ideer. Då de som i början synas onaturliva mången gång blifva utförda, så synes det som om den eller de som motsätta sis pröfningen af en ny uppfinning, vore, endera egensinniga, korttänkta, eller drifna af ecennyttan. Hyad uppiinningen att belägga köroch gångbanor med asphalt; eller bitynm angår, så är den saken redan afgjord genom dess ålder, ty då Ius. för 25 år sedan första gången var i Paris, lades redan då banor dermed; sedermera ha derstädes de tlesta gator blifvit lagda dermed. Deraf synes att för staden Paris temperatur passar denna materiel mycket bra. ja den är ojemförliet den bästa; men om samma förhållande blir med Stockholm, med dess understundom stränga kyla, det kan endast tiden lära oss, och det är dertöre som ins. anser det oförsvarligt att lägga hinder i vägen för försöks anställande med denna materiel. I sitt svaromål på hr Weylunds skrifvelse, har förvaltningens vice ordförande professor Wistrand framlagt ett exempel emot användbarheten hos asphalt, som synes bevisa att hr Wistrand ej tagit rietig reda på förhållandet, ty den omnämnda gatudelen vid hörnet af Stadssmedjegatan och Storkyrkobrinken, hade till underlag mursten och ej sand. Olämpligheten af att använda mursten till underlag bevisas bäst dermed, att alla de gångbanor som i staden Fybeck blifvit Jagda med mursten till underlag, med en tunn pålägening af asphalt, äro alla söndersprängda, då deremot de som derstädes blifvit lacda efter Parisiska methoden, det är den Weylundska, halla sig mycket bra. När man anför exempel, böra de vara equivalenta. Då Ing, tagit siv friheten retlektera öfver denn: skriftvexling, har han gjort det endast af den orsaken att han önskar att diskussionen om catuli ningen i sin helhet måtte af tidningarne upptagas. Ins. ger gerna hrr Jedamöter i gatnförvaltningen den tribut af tack, som en och hvar innevånare är skyldig den, som åtager sig det mödosamma kallet, att deltaga i hufvudstadens styrelse, — han scör det mycket gerna och af uppriktigt hjerta, men han blundar derföre ej för de tel, de. enligt hans uppfattning, begå, Orsaken hvarföre avederböranden fatta så många beslut, som oita hlitva af allmänheten klandrade, ligger nästan alltid deri att, oaktadt hvarje afdelning af vår kommunalstyrelse består af flera ledamöter, endast en eller två af dem har tid, vilja eller förmåga att sätta sig in i alla detaljer, deraf kommer ock att mången gång omogna beslut fattas, och följden deraf blir att större utgifter drabba kommunen, än som kanske stundom vore nödigt. Om vederbörande ej misstycka, vill ins. ytterligare vidröra frågan om gatuläggningen. Om ins. ej är för illa underrättad, så tillgår med gatuläggningen i Stockholm som följer: i Sedan vederbörande fastställt ritningar och pröfvat kostnadsförslagen för de arbeten som skola verkställas, emottagas anbud på levererandet af sten, sand, körslor m. m. Derigenom får man-visst pris på hvarje artikel serskildt — man får bhevis att så och så många qvadratstänger sten m. m. äro levererade der och der — man får med mycken lätthet intyg på att ett visst kubikinnehåll erus äro bortkörda och en lika stor massa sand och sten åter ditförd: men bevisar detta att det verkligen blir så mycket bortkördt och så mycket ditlagdt som uppgifves? Hvem kan kontrollera detta? Ingen. Nan någon ledamot framträda och säga: jo det kan jag! — Derpå tviflar man. Då denna kontroll ej kan utöfvas, hvarföre vidtaga ej vederbörande den utvägen att utställa alla arbeten på ackord, naturligtvis i större eller mindre delar? Genom en sådan åtgärd finge vederbörande veta hvad hvarje qv.-fot kostade, och kontrollörerne hade endast att efterse det entrepenören fullgjorde sitt kontrakt. Ibland alla entrepenader finns väl ej någon som lättare kan utföras än att dägga gatan Huru invecklade äro ej så många andra, och likvisst låter såväl kronan, som de flesta kommuner sina arbeten verkställas på ackord. För att få exempel härpå behötva vi ej gå öfver ån efter vatten, ty just i närvarande ögonblick uppföres inom hufvudstaden en stor monumental byggnad på ackord, nemligen den nya slöjdskolebyggnaden. Ins. förmodar att de, som fått i uppdrag att kontrollera detta storartade arbete, uppfylla detta så, att kommunen dermed blir nöjd. Kan någon vilja påstå, att nöjaktig kontroll kan utöfvas vid en större byggnad, men ej vid en gatuläggning? Månne staden, om gatuläggningen verkställdes på ackord, skulle behötva betala 0,77 pr qv.-fot? svårligen mer än hälften. Hvilken besparing skulle ej deraf uppkomma och följaktligen stor mildring för de skattdragande! Stockholm den 27 October 1865, Bonifacius. IR RUT H a ver nar oe 4