Dagens Nyheter – 1 november 1865, sida 1

En trollkarls historia. Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:0.) Under denna rörelse, smög jag 1 hans helighets ficka det ur jag hade i reserv. Fortsättningen af experimentet går af sig sjelf: kardinalens kronometer är krossad, begrafven och bragt till en liten klump som jag visar spektatörerna. — Nu, säger jag, säker på det resultat Jag skulle erhålla, skall jag återställa denna klump i sin ursprungliga form, och denna förvandling skall ega rum under passagen härifrån till den persons ficka, som minst af alla kan misstänkas vara min medhjelpare. — Aha! skrattade påfven i munter ton, det här blir allt värre och värre. Hur skulle ni bära er åt, min herr trollkarl, om jag bad att det skulle bli i min ficka? — Hans Helighet behöfver blott befalla, för att jag lämpar mig efter dess önskan. — Nåväl, herr grefve, må det blifva så! — Ers Helighet skall ögonblickligt blifva åtlydd. Hållande klumpen mellan mina fingerspetsar, visar jag den för åskådarne, och låter den hastigt försvinna vid uttalandet af ordet: passel Med alla tecken till den fullkomligaste otro, stack påfven hastigt handen i sin ficka. Jag såg honom rodna af rörelse och draga upp uret som han genast öfverlemnade till kardinalen, liksom han fruktade att bränna fingrarne derpå. Man tänkte i början på ett bedrägeri; ty åskådarne kunde ej tro på ett så ögonblickligt