En trollkarls historia. Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:0.) — Men hvar skall jag finna den unge mannen ? — Ingenting är lättare: i ett spelhus, som han ej mera lemnar. — Nåväl, min herre, jag önskar komma i besittning af detta ur, men jag måste hafva det redan i dag. Haf den godheten inköpa det för min räkning; hvarefter ni låter derpå gravera Hans Eminens vapen, så att båda klenoderna blifva fullkomligt identiska, och jag anförtror mig åt er heder i afseende på den vinst, ni vill draga af denna underhandling. Urmakaren kände mig och anade det bruk jag ämnade göra af uret: men han borde vara försäkrad om min grannlagenhet, då äran för mig att lyckas var deraf beroende. Af den ifver han ådagalade, såg jag också att han gick in på förslaget. — Jag begär knappt en qvarts timma, sade han; huset dit jag ämnar mig, gränsar intill mitt, och jag är öfvertygad att mitt förslag blir lätt antaget. En qvart hade ännu icke förflutit, då jag såg min underhandlare komma tillbaka med kronometern i sin hand. — 8e här, sade han med triumferande min. Mannen mottog mig som ett sändebud från spelarnes försyn, och utan att ens räkna summan, som jag lemnade honom, tog han af sig uret; i afton skall allt vara färdigt. Samma afton kom verkligen urmakaren till