Dagens Nyheter – 31 oktober 1865, sida 1

teckna nägra ord; han samtyckte och nedskref dessa ord: aJag erkänner med nöje att hr grefve de Grisy är en angenäm hexmiästare. Papperet uppbrändes, och ingenting skulle kunna ätergifva Pius VII:s förvåning, då han återfann det oskadadt midt ibland ett stort antal förseglade kuverter. Jag erhöll den helige fadrens tillåtelse att gömma denna autograf. Slutligen, såsom kronan på verket, öfvergick jag till den märkvärdiga konst jag påfunnit för detta tillfälle. Men här mötte mig flera svårigheter. Den största var utan motsägelse att förmå kardinal de . . . . att anförtro mig sitt ur, och detta utan att direkt bedja honom derom. För att lyckas häruti måste jag anlita list. På min begäran lemnades mig flera ur, hvilka jag likväl återlemnade under förevändning, att, då de icke erbjödo något ovanligt i formen, det blefve svårt att bevisa identiteten af det jag valde. — Om bland er, mina herrar, sade jag,. någon egde ett ur, något tjockt (kardinalens: var just så beskaffadt), som man ville anförtro mig, skulle jag helst mottaga det såsom bäst lämpadt för mitt experiment. Jag behöfver ej tillägga, att jag skall vara fullkomligt aktsam derom. Jag vill blott bevisa dess öfverlägsenuhet, om det är godt, och i motsatt fall gifva det den högsta fullkomlighet. Allas ögon vändes naturligtvis till kardinalen, som man visste fästade mycken vigt vid tjockleken af sin kronometer. Han påstod, kanske icke utan skäl, att verket hade bättre utrymme, för sina rörelser. Emellertid tvekade