Dagens Nyheter – 30 oktober 1865, sida 2

komma den stjerna att blekna, som cn gäng fördunklat mig. För mina representationer utvecklade jag en furstlig prakt; öfverallt var det blommor och tyger; teaterns peristyl och gångar voro bokstafligt betäckta deraf. Salongen och sccnen, strålande af ljus, visade de bländade blickarne talrika sköldar med artigheter till damerna, och hvilka imtogo till den elegante grefve de Grisys fördel och på förhand tillvunno honom allas sympathier. På detta sätt krossade jag Pinetti, som å sin sida uppbjöd allt för att göra mig ett lifligt motstånd. Men hvad förmådde hans glitter och föräldrade ornamenter mot, jag kan väl säga, min clegans och goda hällning? Piacenza, Cremona, Mantua, Vicenza, Padua, Venedig blefvo vittne till vär envisa strid, och trots sitt raseri och förtviflan, måste den stolte Pinetti, om ej erkänna, åtminstone duka under för min öfverlägsenhet. Öfvergifven till och med af sina mest tillgifna beundrare, beslöt han att packa in, och begaf sig till Ryssland. Ett ögonblick kommo nägra framgångar att trösta honom för sina nederlag. Men sedermera, liksom ödet velat låta honom i fullt mätt atergälda den ynnest, hvaraf han så länge varit öfverhopad, medtog en ling och svär sjukdom hans helsa jemte de svaga resurser, han kunnat bespara. bragt till yttersta elände, dog han i byn Bartitehoff i Volhynien, hos en magnat, som af barmhertighet upptagit honom. Då Pinetti rest, var min hämd tillfredsställd, och såsom cusam herre på slagfältet, hade jag kunnat öfvergifva en bana, som min