Dagens Nyheter – 30 oktober 1865, sida 2

na högtid. Efter att uv min repertoir hafva valt mina bästa konster gaf jag mig dessutom all möjlig möda att upptänka någon ny, som kunde erbjuda: ett intresse värdigt min lysande publik. Men jag behöfde icke söka länge; den snillrikaste bland uppfinnare, slumpen, kom mig till hjelp. På morgonen dagen innan representationen skulle ega rum, infann jag mig hos en af stadens förnämste wrmakare, då en betjent kom att fråga om Hans Emincens Kardinal. ..s klocka var färdig. — Det han den ej bli förr än i afton, svarade urmakaren, och jag skall ha den äran att sjelf öfverlenma det till er herre, Då betjenten gått, sade han: Det här är ett vackert och förträffligt ur; kardinalen som rår om det, uppskattar det till mer än 10.000 franes, alldenstund denna pjes, af honom sjelf beställd hos den ryktbare Breguct, 1 hans tanke är ensam i sitt slag. Och likväl, så kuriöst! för två dagar sedan kommer en ung tok här i staden och tillbjuder mig att för tusen franes få köpa ett ur af samma konstnär, fullkomligt lika med det ifrågavarande. Under det urmakaren talade, hade j ag rer dan uppgjort en plan för min seance, — Tror ni, sade jag, att denne person innu är lika sinnad att afhända sig sitt ur? — Helt säkert, svarade artisten. Denne unge slösare, som redan förlorat sitt födernearf, har nu kommit derhän att han gör sig af med sina familjesmycken; de tusen franesen skola lerföre blifva mycket välkomna. (Forts.)