Dagens Nyheter – 30 oktober 1865, sida 2

börd tycktes förbjuda mig. Men min medieinska bana var bruten och å andra sidan återhölls jag af ett skäl som ni framdeles kommer alt orfaras då man en gång fått smak på den berusning, publikens applåder medföra, är det mycket svår: att afstå derifrån. Med eller mot min vilja mäste jag fortsätta min bana som trollkonstnär. Jag beslöt då att draga fördel af det rykte, jag förvärfvat, och styrde min kosa till Rom, för att der på ett lysande sätt afsluta serien af mina representationer uti Italien. Pinette hade aldrig vågat beträda denna stad, mindre likväl af misstroende till sig sjelf än al fruktan för inqvisitionsdomstolen, hvarom han ej talade utan att darra. Chevaliern var mycket försigtig då frågan gällde hans egen säkerhet: han fruktade att bli gripen såsom trollkarl och sluta sitt Hf i en auto-de-fe. Mer än en gång hade han för mig anfört exemplet af den olycklige Cagliostro, som blef dömd till döden, och endast hade påfvens mildhet att tacka för näden att se sitt straft förvandladt till lifstids fängelse. Men förlitande på Pius VII:s upplysning, och då jag för öfrigt hvarken byste de anspråk på öfvernaturlig förmåga, som Pinette aftekterade, eller var eharlatan såsom Cagliostro, gick jag att i den katholska verldens hufvudstad gifva några representationer, som blefvo mycket besökta, Hans helighet sjelf, som hört talas derom, gjorde mig den stora äran att bedja mig om en föreställning, med tillkännagifv ande alt jag finge kyrkans stordigtimärer till åskådare. — Ni kan tänka, mitt barn, med hvilket nöje jag fogade mig efter hans önskan och med hvilken omsorg jag gjorde mina förberedelser till den