Dagens Nyheter – 30 oktober 1865, sida 1

En trollkarls historia. Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:0.) Temligen lyckligt räddad ur denna klämma, tog jag en kortlek och fortsatte. Medhjelparne hade ingenting att göra i denna tur; jag hade således denna gång ingenting att frukta. Framträdande till konungens loge, bad jag honom göra mig den äran att taga ett kort; han uppfyllde nådigt min begäran. Men, nytt olycksöde! Hans majestät hade knappt kastat en blick på det kort han valt, förrän han med rynkade ögonbryn kastade det ned på scenen med tecken till starkt missnöje. Slaget, som denna gång träffade mig, var alltför direkt, att jag kunde försöka undvika eller låtsa mig ej märka det. Jag vill åtminstone veta orsaken till en så förödmjukande skymf. Jag tager upp kortet, och föreställ er höjden af min förtviflan, då jag der finner, med en stil som jag lätt igenkänner, skrifven en grof förolämpning mot konungen. Jag ville framstamma några ursäkter; men med en föraktlig rörelse på handen befallde han mig att tiga. O! jag kan ej säga hvad som då tilldrog sig inom mig; en yrsel fattade mig, jag trodde att jag skulle blifva tokig. Omsider hade jag fått bevis på Pinettis trolöshet, hvars alla apparater voro ordnade för att öfverhölja mig med åtlöje; jag hade fallit i den afskyvärda snara man så listigt lagt ut för mig. Denna tanke uppfyller mig med en vild energi; jag ntages af ett förfärligt begär efter hämnd; jag