Dagens Nyheter – 26 oktober 1865, sida 3

En irviareannens cch dess följder. For en tia sedan syntes i en ManChestertiuning IriareonbOns, h ung enkling som onssade sig en val upp ostrad och älskvard maka, högt trewwo är gammal och esarinna till ett tet kapttall Som vandigt bad anvonsören att ej nögon, som Icke ägde de önskade egcnskaperna, mätte göra sig besvar, och vid slutet af avnonsen hänvisade han hugade spekuautskor att gfva svar I bref till Altred i Mauchester past ret ua. Denua annons observerades af några spefåglar I Slrew-hury, som beslöto att skaffa Altred al med hans gittermälsbekymmer, och följaktligen vLesvarade havs bref i ett fruntinaners psme. Pe skrefvo att den svarande var tjusonio år gammal och bujd att dela ljuft och ledt med en afskvärd make. Hvad förmögenheten angieck sä hade hon 1890 rdr på banken, 500 rdr i åvlig rauta. På detta svarade Alfred och upplyste att han var teaighenilare, trettiotre år gammal och hade två barn, en tolt års gosse och en tre brs flicka, För att få upplysning om hans karakter hanvisades gittaslystna fruntimret att vända sig till två namngifna prestmån I Manehes er. Han Omnunnde tillika att han var egare af ett bus, der han amvade utvidga sin rörelse, så svart han erhöll ett tillräckligt kapital. (Inom pareiathes må det sägas att hr Alfred i verbligheten var en stackars beimslägtaie som icke egde avnat un ell soriället stall.) Spelåglarne svarade och utsatte ett möte i Surowebury och Alted skickade venast utt tele gram Alt han skulle komma. Kit fruvtiämmer anskaffades och var med spetåglarne nere vid juruvagsstationven för avt möta euklingen, som också aniande kludd 1 svarta klader, byit balsduk och hatt med sorgflör. Ja hvit narcduk I handen var det Olvereoskomnons tecknet, och en så dan ar finaste priumalsrit hode han cesså i handen. Det första mötet var svart undans Öxedt och den lyckliga beimslagtaren begaf sig med sin tjugonioåriga följesingerska till ett uarbelaget hotell, Köer det unga paret gingo spelåviarue i gåsmarsch under den djupaste tystnad, till dem sällade sig en mängd ana manniskor och då enkliugen Gill sist såg Iz Om, vackt al bopens hyssningar. märkte han med förskräckelse att ban var utsatt for dritt. Hans tillkounnande fru försvann helt kastigt, och han befann sig ett tu Ur omringad af en hurrande folkmassa, som icke upphörde att håna honom, fastän han med hög röst förklarade att han alls icke ville ha någon hustru. Eu mjölvardräng bland hopen skakade ut en slump mjöldamm öfver hans svarta klader, en anvan stukade den fina hatiea, men slutligen lyckades det den arma friaren at bryta sig uenom ringen ech rusa tillbaka till jernvägsstatio uen. Folkmassan följde efter, men stationsbeIxlhafvaren hade medhdande med den olycklige, skaffade helt hastigt in honom i jernvägskupe, och lyckligtvis aigick tigel i detsamma — fastän åt motsatt hål. Rn RR NON—— —— —