MO PRTUESARN Er! SALON GS 2 Viten 275 SADLADE 20, SLIRAMRARSSARARET EAA VMA till Melbourne och derifrån till Europa. Hit anlände de friska och sunda allesammans, men utan att ega mer än sma kläder. I den första tidning, Mornaix genomögnade efter sin ankomst till Häåvre, fann han en annons, hvari herr notarien Piedaniel bad honom infinna sig på hans kontor, för att, som det heter, mottaga ett vigtigt meddelande. Det handlade om ett arf efter en gammal farbror, som aldrig rest till guldlandet, men som skrapat ihop flera millioner genom att göra nvodlingar 3 Bretagne fr — Då behöfver jag inte fråga, imföll jag, hvarmed Roger betalade sitt notariekontor. — Han har inte betalat det; han står i skuld derför, svarade mig markisinnan. — Huru? Vär Robert-le-Diable? soc .? 2 Är nu en rådsmedlem. — Stadgad och ordentlig som en registrator. — Men Naranja? — En förtjusande grefvinna; mycket på modet och icke rädd för att göra skulder. — Och Nannette? — O! ni kan inte tro . . . Roger fick det bästa på sin lott, ehuru han blef utan arf. Fru de havaur är alldeles tokig i Nannette, det täcka, goda, älskvärda barnet! Bit sädant guldhjerta! Hon har riktigt fört lyckan med sig. Om tio år kommer kanske Roger att låna pengar åt grefve Mornaix de Belbon, som då säkert skall erinra sig kamratskapet i skolan och de australiska skogarne. Han blir väl alltmera ömhjertad i den mån hans fäders gods intecknas. — Det der vägar jag inte tala om för mina läsare. Ja. det är verkligen ledsamt . . An