MNSNSSERre Ort Grelot, Roger och de två unga gqvinnorna väntade honom. Nästa ögonblick lät en förfärlig knall höra sig. Skogen, bergets väldiga ovanitvägg och den länga pelarraden af gwumiträd belystes al ett starkt, bländande sken. Derpa blef allt åter tyst och mörkt. Slutord. — Nå än slutet då? frågade jag markisimnan. — Hvad! svarade hon förnärmad. Nan ni begära ett mera storartadt slut? Ett hus som. springer i luften med tjugu personer! I era. tuldknifvar dö ju blott ätta. — Jag men jag menar hur det sedan gick med de uppträdande personerna. — Ah! utbrast hon, nu förstår jag Jo, Roger blef notarie och Mornaix köpte sitt slott. — Han räddade då undan en hel hop ur seuldtunnan? Fru markisinnan skakade på hufvudet, smålog och sade: — Sådan blir vanligtvis utgången i era romaner, herrar författare; med sänna historier är förhållandet annorlunda. Alt guld, som tunnan innehöll kringströddes och förskingrades. Tid efter annan har man funnit små guldklim. par i den lilla vackra sjö, som ligger vid Cy pherbergets fot alldeles nedom den brant, på hvars höjd Enstaka huset fordom stod. Våra Fyra äfventyrare blefvo skötta och botade vid valen tyska läcerplatsen, hvarefter de begäfvo sie