Dagens Nyheter – 26 oktober 1865, sida 1

Kaggen stod midt under bordet och säle-des också under guldtunnan. Af vaxljuset syn-: tas endast en smal rand, som stack upp öfver: krutet. Miguel ansåg sig dock ha god tid att aflägsna sig, ty innan han lemnade rummet kastade han en dröjande blick af tillfredsstäl!else: på sina fiender. De slippa pinas, tänkte han, det är ssmut,. men iden är i alla fall ypperlig och de skola säkert bli mycket förvånade öfver att fana: sie döda, när de vakna. Han skyndade ut. Då han kommit på andra sida. om: huset ropade han: — Hola! gamla Georgie! — Hvem der? sporde värdetusvärden och fattade sin bössa. — Georgie, återtog Migvel,, den gentleman som gaf dig en handfull. guld: för någon tid sedan, är här i närheten och. behöfver din hjelp. Georgie gjorde en rörelse. för att lemna. sin post; men känslan för hvad:han ansåg vara. sin pligt höll honom tillbaka. — Jag kan icke gå härifrån, sade han. Jag måste hålla vakt, medan mina gäster sofva. — Om du vill komma, gamle Georgie, återtog Miguel, i hvars röst förmärktes en lätt darrning, skall du också nu få en handfull guld. — Värden svarade ett bestämdt nej och stödde åter sitt hufvud mot armbågarne. Dingo, som rest sig upp; lade sig igen. — Jag har gjort, hvad Jag kunnat, mumlade Miguel och aflägsnade sig. Han gick till det stora ihåliga gummiträdet, hvarest Mornaixy l