Dagens Nyheter – 25 oktober 1865, sida 2

vänner, oaktadt sim uuderlagseuhet Yanvntal, vore starkare än. sina fiender. Dessa voro redan til följd af sin rusighet oförmögna att göra ett kräl. tigare motstånd, och dessutom blefvo de slagna af häpnad och började ropa Gråa kringstvöfvarns fruktade namn, alldeles som man ropar: riidda sig den som kan! De båda qvinnorna fingo nu nyttlif. Snart voro de på beuen och ryckte dolkarne ur deras händer, som stupat. Här gällde det att använda armarna, att handtera mordvapnen med skyndsamhet och kraft. Ett skott smällde och en suck hördes från taket. Jonahan Smith hade begagnat sina händer. Jonathan Smith stod hög och rak på samma stäl!e, der han hela tiden kaft sin plats. Han gistade för att åter. skjuta Mornaix, hvars rockskört fa-tnat i en spik uti taket, då han skulle hoppa ned efter sina kamrater, och som derföre blifvit hängande i luften ur stånd att försvara sis, hade fått ett stort och blödande sår i halsen. Roger försökte att hjelpa honom och mottog den andra kulan ur Jonathans revolver, Men i detta ögonblick föll denne sjelf med bröstet venomstunget al en dolk, hvars spets trängde ut under armhålan. Händelsen med Mornaix var emellertid icke mindre olycksbringande för det. Grelot befann sig ensam emot en hel arme, De som sofvit hade vaknat och togo del i striden. Skott på skott dånade. När Mornaix ändtligen genom en häftig knyck lyckats sönderslita rockskörtet, som var af skinn, och sålunda kommit ned på golfvet, var Grelot nästan alldeles uppgifyen och Roger så