Dagens Nyheter – 25 oktober 1865, sida 1

gnolade på en kuplett ur någon teaterpjes. De pariserpojkarne ha hin sjelf i kroppen. Man drack och begaf sig sedan uppför trappan till stallet, I samma mon man nalkades jordytan, lät larmet från värdshussalen höra sig allt tydligare. Våra vänner påskyndade ofrivilligt sina steg. De kommo upp i stallet, hvarest hästarne lågo kultfallna på marken och sofvo som om de varit döda. Mornaix öppnade stallfönstret som vette åt balkongen, den smala Jordremsa, som skiljde Enstaka huset från afgrunden. Han kröp ut genom fönstret, och Roger och Grelot följde hans exempel. Man väntade på Miguel, men denne kom icke. Grelot praktiserade sig då in i stallet igen, gick fram till den underjordiska trappan och ropade på Malgache, Malgache svarade icke. Sedan Grelot kommit ut på balkongen till Mornaix och Roger, uppstod en stunds tvekan och öfverläggning. Måhända hade Miguels sår åter börjat blöda, kanske var han i behof af hjelp. Men larmet i dryckessalen, som nu hördes helt nära, manade dem oemotståndligt framåt. De hade tyckt sig höra qvinnoskri bland de hojtande karlrösterna. Mornaixs hjerta bultade som ville det spränga hans bröst; han satte fingrarne för munnen och utstötte tvenne gånger skrattfågelns gälla läte, Nästa ögonblick var Grelot uppe på kojans tak och räckte en tågända åt sina följeslagare, som med dennas tillbjelp iäfvenledes klättrade sig upp.