Den hemlighetsfulla skatten. Reman af Paul Föval. (Forts, fr, föreg. nir.) Echot, som upprepade ljudet af deras steg, underrättade dem om att de kommit till källaren, ee Moalgache strök eld på någia tändstickor, så att de kunde urskilja den trappa, som ledde upp till Enstaka husets stall. Malgache varseblef äfven Georgies krutkagge och två glömda vinbuteljer, Så snart tindstickorna förbrunnit, och det blifvit mörkt igen, trefvade sig Malgache fram till den lilla kaggen och sänkte begärligt sin band ned i densamma. Hans hjerta slog våld samt. Kaggen var full af krut ända till bräddarne. Georgie hade väl användt de penningar Roger gaf honom. Malgache talade ieke om sitt fynd för kamraterna. Då han kom tillbaka till dessa med de två buteljerna, sade han med en glädtighet, som han icke på länge visat: — Voto å Diost Nu ta vi oss en klunk, som lifvar upp vårt mod. o— Ja, en klunk, men icke mera, svarade Mornaix. Vi komma att behöfva ett säkert öga och en stadig hand. Roger kände på sig att bland alla de äfventyr, hvarför han till sin förtret råkat ut, detta hotade att bli det farligaste. Grelot (vi nästan blygas på hans vägnar)