Dagens Nyheter – 25 oktober 1865, sida 1

oo 2 UT TSE Allt detta verkställdes mycket tyst. Dock rörde den gamle Dingo på sig och morrade, Georgie sade till honom : — Var lugn, min vän! De ha köpt huset för en natt. Låt dem då också lefva och regera derinne hur bäst de hehaga, Dingo var en filosofisk hund. Han lyssnade och vädrade luften; men som han var mycket lydig och lat, lade han efter en stund nosen mellan tassarne igen och tillslöt ögonrn. Enstaka husets tak var sammansatt af stora fyrkantiga barkskifvor, som voro lagda den ena på den andra alldeles som våra taktegel. Mornaix, Roger och Grelot lyckades efter mycket arbete bryta lös en sådan der skilva. Det hål, som derigenom uppkom, var så stort, att en menniska ganska väl kunde krypa derigenom. Medan de voro sysselsatta med sitt arbete, som måste bedrifvas med mycken försigtighet för att icke Georgies uppmärksamhet skulle väckas kunde de höra allt hvad som försiggick inuti huset. Oväsendet hade nu nått sin höjd. Om ni i detta ögonblick inträdt i den af mefitiska ångor uppfyllda värdshussalen, skulle ni ha trott er råka i sällskap med en mängd feberyrande, som rymt från sjukhuset och höll på att ta lifvet al sig genom ett omåttligt förtärande af spritdrycker. Tärningarne kastades på den af knifvar genomstungna bordskifvan. Man spelade om Nannette och Anhita. Kring detta åpelbord rådde en förfärlig, en obeskriflig förbistring. Så ofta de points, någon spelare uppnått, med ljudlig röst tillkännagåfvos, inträffade de vildaste ntbrott af vrede eller stormande skrattsalfvor. Alla talade på en gång, trätte, svuro och hotade,