Dagens Nyheter – 24 oktober 1865, sida 2

— Låt gål sade Tom, i det han gjorde Pr samma sätt som brodern, Olycklig den som gö något underslef. Inom ett ögonblick var bordsskifvan genomstungen af alla de närvarandes knifvar. Man tog sig en grundlig klunk, och Sam kastade först tärningarna, ERE Våra vinner hade ställt in sina hästar i hålan, som låg under det rum, hvari dryckesbröderna vistades. En lång påle, som utgjorde foten på det bord, hvarå guldtunnan var placerad, sträckte sig genom bergets stenmassor ända ned till det underjordiska ställe, der våra vänner befunno sig; De fyra äfventyrarne tryckte hvarandras händer, innan de gingo att pröfva den sista stora faran. De omfamnade hvarändra; utan att utbyta ett ord; ty hvar och en visste, hvad den andre tänkte. Robert -Mornaix trädde i spetsen för sina kamrater, såsom alltid vid högtidliga tillfällen, och de började gå den långa vägen genom hålan, De hade ingen fackla; men vägen var icke så beskaffad att de kunde gå vilse, Plötsligt blef marken jemn, och de kunde deraf förstå att de anländt till det ställe der vägen delade sig i två, af hvilka den ena ledde till det ihåliga gummiträdet och den andra till källaren under Enstaka huset. De valde den sednare, som gick åt venster och sluttade småningom uppåt: (Forts.)