Dagens Nyheter – 24 oktober 1865, sida 1

geln på de mynt, hvarmed solden betalas, anvisar dem. Hvem helst som tog in hos gubben Georgie kunde påräkna hans vaksamhet och skydd, vore det än mot de personer, som natten förut sofvit i hans koja. Å Så snart han hade att göra med en ensam gäst, utkräfde han alltid sin betalning. Men när han hade besök af stora sällskaper, pockade han icke, utan tog emot hvad man gaf honom, om han äfven fick uppbära mera ovett än pengar. Dingo och han voro utmärkta för en stoisk resignation. Han bekymrade sig så föga om hvad som. försiggick i det inre af huset, att han ej ens kastade en blick genom det lilla fönstret, när stojet i värdshussalen plötsligt tilltog med sådan häftighet, att man hade all anledning förutsätta en stormig träta eller ett utbrott af vild glädje. Gubben och Dingo voro ensamma utanför kojan. Enstaka huset behöfde till följd af sin belägenhet alldeles invid bergets brant endast bevakning från ett håll. Föröfrigt voro de, som drucko, åto, spelade eller sofvo derinne, fullkomligt öfvertygade om att ingen fara hotade dem En vidsträckt rymd skiljde dem ju från de Personer, som hade något intresse af att förfölja dem. Hvad de i Australien så mycket fruktade stråtröfvarne angår, -brydde sig Smitharne och deras folk ej så mycket om dem. De voro sjelfva röfvare och kände det gamla ordspråket: den ena korpen hugger icke ut ögonen på den andra. Kring det bord, vid hvilket Roger satt, då: han med ett visst välbehag berättade sina många äfventyr under skiljsmessan från sina vänner, sågos nu ett dussit skälmar med bleka och aftär