Hvarjehanda Nyheter, 4delsmannen och demokraten. En löjtnant som för skuld rymt från fäderneslandet till Amerika, skaffade sig företräde hos dåvarande presidenten Lincoln och erhöll, då han för öfrigt var en kunnig och duglig man, löfte om en löjtnantsgrad vid ett kavalleriregimente. I sin glädje trodde han sig icke böra dölja att han tillhörde en af sitt fäderneslands äldsta adliga ätter. — tJa, svarade Lincoln, det gör ingenting och skall icke heller hindra er fortkomst här. Tudlig handelsstil En kristligt sinnad handlande i en landsortsstad, som blifvit nekad kredit af en grosshandlare i Stockholm, skref nyligen till denne följande bref: . Hr Grosshandlare! Arade skrifvelsen af den 19 september har jag riktigt erhållit och får å ena sidan medgifva dess innehåll. Kommer ihåg att jag förledet år upplyste om huru huset stod: der är visst svårt att få gå igenom denna kuren, men den som hafver Gud känner allting till det bästa, ty skriften säger oss att det alltid finnes mindre bemedlade i jordelanden. Jag önskar att grosshandlarens själ vore i min själs stad, så tror jag icke att det blefve så hårda motsägelser. Salig Luther säger: Om någon gudfruktig kommer i skuld hos en köpman, så skall denne hafva medlidande med honom; är han en rätt bedjare så skall han utstryka hans skuld i boken, om han ej mäktar betala, och hjelpa honom i det lekamliga. Det hände att en stor hjelte kom och skulle hälsa på en mindre och han hade tagit så stort försvar med sig att man kunde förskräckas; — jag bad till Gud och frågade om det kunde vara hans mening att förskräcka oss; Gud hörde bönen och ödmjukade sig innan han for hem — således förlita vi oss på hans makt. Den reqvisition, som jag begärt, ville jag helst betala inom fyra månader och Gud välsigne grosshandlareng hus ödmjukligen! N.N. Den svarta damen framför aliaret. Förliden söndag stod en ung man bredvid en ung flicka framför altaret i en af Berlins kyrkor för att genom vigseln besegla sitt förbund för litvet. Omkring brudparet stodo brudens föräldrar och öfriga vittnen samt en talrik mängd åskådare, I brudparets blickar trodde man sig läsa glädje, lycka och belåtenhet, Presten steg fram för att läsa vigselformuläret. Men i samma ögonblick trängde sig ett svartklädt fruntimmer fram och ställde sig på något afstånd midt för brudgummen. Då han slog upp sina ögon, mötte de den obekanta damen, som kastade en lång, sällsam, förebrående blick på honom; straxt derpå försvann hon lika hastigt som hon kommit, Brudgummen hade blifvit likblek, hans ben tycktes icke kunna bära honom, och då presten frågade om han ville ha bruden till sin följeslagerska genom lifvet, frampressade han ett doft: Nej. Och liksom förskräkt öfver det intryck, som detta nej utöfvade på de närvarande, störtade han ut genom dörren och qvarlemnade den förskräckta bruden och föräldrarne, som icke visste bvad det skulle betyda. Man gissade att han stod i begrepp att ingå ett tvegifte, såsom på sednare tiden flera gånger förekommit; att hans, hustru fått böra talas derom och i rättan tid kommit tillstädes, för att erinra honom om sina äldre rättigheter, och att han derigenom föranleddes att bryta den nya förbindelse, han knutit under sken att vara ogift. TA ) TT Th hå Rå