Genmäle rörande de kungl. Tealrarne, Teaterdirektören frih. von Stedingk har insändt följande svar å en i denna tidning för nästlidne tisdag införd artikel af en annan insändare. Då vi meddela hr friherrens genmäle göra vi den anmärkningen vid dess första punkt, att om den uttalade förvåningen är grundad på en hos teaterchefen mycket förklarlig uppfattning af den besvarade artikelns innehåll, så gäller likväl icke samma grund för oss, som anse oss icke böra stänga trovärdiga personer från att bringa sina åsigter under allmänhetens pröfning — allmänheten, hvilken alltid fäller ett rättvist utslag sedan talan å ömse sidor är bragt till slut. — Insinuationen mot denna tidnings karakter är obehörig och hör icke till saken, men det menskligt är att fela för en teaterdirektör, hvilken hittills så lyckligt undgått kritiska pröfningar och derföre är ömtåligare för anmärkningar än han torde blifva med tiden. Frih, von Stedingks genmäle lyder så: Berigtigande. Med förvåning har jag sett att Redaktionen af Dagens Nyheter lemnat plats i sin tidning åt en insänd artikel, som genom vanställande af sanningen söker framställa de kungl. teatrarnes förvaltning i en mindre fördelaktig dager. Att pressen, d. v. s. den sjelfständiga, oveldiga pressen, med uppmärksamhet följer detta konst-institut, har jag alltid ansett våra till dettas och dess styrelses fördel, och hvarje gång någon anmärkning, dikterad af känslan för det rätta, blifvit med opartiskhet framställd, har jag också skyndat att behjerta den. Helt annorlunda är förhållandet med den ifrågavarande anonyma och insända artikeln, hvilken jag anser mig endast af det skäl böra upptaga till besvarande, att den lätt kan vilseleda till och med personer som behagat visa teatern ett välvilligt intresse. . För att emellertid icke alltför mycket anlita tidningens utrymme, måste jag inskränka mitt svar till framläggandet af några enkla siffror, hvilka, just på den af insändaren förordade bevisnings-methoden, ådagalägga haltlösheten af hans framställning. . Insändarens klander drabbar hufvudsakligast följande punkter: 1:0 valet af stycken och 2:0o rolefördelningen. Hvad den första punkten beträffar, är det naturligtvis en vansklig sak att kunna på förhand beräkna hvad sympathie ett stycke kan vinna hos publiken, och ingen teater-direktion lärer billigtvis kunna klandras för en dervidlag begången missräkning. Det må emellertid tillåtas mig betvifla att styrelsens val i detta afseende varit så olyckliga, då till och med insändaren ej kunnat upppifva ett enda musikstycke som fallit efter första representationen, något som ingalunda är ovanligt vid utländska teatrar. Insändaren har visserligen uppgifvit att Rienzi genast föllt; men till bevis på motsatsen kan här meddelas att Rienzi icke allenast utfördes fem gånger, utan äfven utgjorde en af de fem stycken, som lemnade den högsta medelrecetten. Hvad åter insändarens påstående angår, att operetten Elviras Saga i brist af publik snart måste nedläggas, så visa teaterns räkenskaper att då denna operett förlidet spelär dnyo upptogs, den då kunde uppföras fen gånger med en medelrecett af 1,176 rdr, eller mer än Don Juan, Figaros Bröllop, Oberon, Friskytten, Barberarn, Trubaduren, Ernani, Lucie, Lucretia Borgia m.fl, I sammanhang härmed framstår frågan om företrädet mellan operan och operetten med hänseende till inkomsterna. Erfarenheten bar ej bestämdt kunnat afgöra denva fråga, men min Ööfvertygelse är, dels att båda konstbrancherna äro fullkomligt lika berättigade och lika oumbärliga för en större teater, dels att om också medelrecetten för operan) utvisar en större summa än den för, operetten, den sednare ändå är fullt lika fördelaktig för teaterkassan, genom den kortare tid som behöfves för instuderandet, de i allmänhet ringare uppsättningskostnaderna samt utgifterna för representationen), den hvila densamma jemförelsevis bereder den strängt anlitade chorpersonalen och slutligen dess betydligt större lätthandterlighet, som gör den tjenlig att, vid förefallande behof, utan större förberedelser, genast kunna utföras. Under förlidet spelår uppfördes vid 92 representationer opera och vid 52 operett; af det förstnämnda slaget gafs 17, af det sednare 14, deribland dock inberäknade 3:ne en-akts. De stycken som inbringade den högsta medelrecetten voro: Gustar Wasa 1565 rdr, Hugenotterna — 1542 rdr, Faust 1538 rdr, Rienzi 1527 rår ) Under förra terminen öfversteg den operettens med 125 rdr. x) Dessa sednare uppgå. t. ex. för Profeten? till