Dagens Nyheter – 23 oktober 1865, sida 2

Alla fyra stånden hade plena i lördags. Borgareoch bondestånden mottogo sina talmän, hvilkas namn på annat ställe i detta blad äro uppgifna, och talmännen helsade ståndsbröderna. Borgarståndets talmans tal. Efter vanliga ord om tvekan, ståndets vänskap och sina goda uppsåt, yttradehr Schwan följande: Dagens vigtigaste fråga måste finna en lösning värdig den tid vi lefva uti. Dess behandling är gifven inom detta stånd. Med tillförsigt antager jag, att det är för sista gången som borgarståndet samlas på detta rum. Detökade inflytande, borgareståndet vunnit från riksdag till riksdag, må ej tillskrifvas annat än den frihet, som lemnats åt samhällets alla klasser att bär vinna inträde. Detta är talande för representationsombildning. Tillkommen till följd af en Kongl. proposition, genomförd under det landet är i starkt framåtskridande och ätnjuter det djupaste lugn, blifver det en af dessa stora tilldragelser, hvilkas motstycke förflutna tiders historia ej vet att omtala. Orförbehållsamt erkänner jag mig sakna min plats på bänken. Uti våra stora financiella frågor hade jag troligen kommit att tillhöra minoriteten., Staten och den enskilda företagsamheten hafva äflats om, hvilken som först på kreditens slippriga kapplöpningsbana skulle hinna målet, som varit den största skuldsättning. Ingenting bafva vi att i detta afseende förebrå bvarandra. Vi dela samma öde, som drabbat både större och rikare länder, hvilka på en gång företagit sig allt för stora jernvagsbyggnader m, m. På industriens alla vägar har landet gjort stora framsteg. Fast egendom och arbetet hafva mångdubblats i värde. Detta välstånd, om man så vili kalla det, är dock icke uppkommet genom u besparad penning, utan genom starkt anlitande af den utländska krediten. Att densamma är för starkt anlitad, bevisas bäst af våra pappers städse sjunkande notering på den utländska penningemarknaden. Hvem af oss påminner sig ej de så kallade lyckliga krigsåren, då, bland annat, bankens metalliska valuta hade stigit till ett belopp, som de djerfvaste förboppuingar aldrig kupnat ana. Följden blef, att fastigheten fick ett spekulationsvärde, långt utöfver det värde. som är den fasta egendomens naturliga, nemligen dess afkastning, Enabanda var förhållandet med arbetet. Dess mer än dubbla kostnad afkastar på långt uär ej dess numera kanske ringare arbetsproduktDessa så onaturliga förhållanden hafva vi uppehållit genom en från år till år ökad skuldsittning. Dessa lån blifva oss år från år dyrare;