Dagens Nyheter – 21 oktober 1865, sida 2

Snart stadnade han på den plats der hans kamrater uppehöllo sig. Hans häst var genomblöt af svett, Victoria! ropade han. Jag har funnit det rätta spåret. Mornaix, Grelot och Miguel utbytte en blick. Miguel sade: — Man. kan bedraga sig; hvarföre skulle då trädstubbarne vara brända och spåren invid sjön utplånade? . . . Och hvarifrån skulle detta blad ha kommit. Han räckte bladet åt Roger, och denne kysste det. — Ni böra alla tycka lika mycket som jag om den som utkastat detta blad; ty det är hennes goda hjerta som föranledt henne att sjelfmant uppsöka vargens håla. — Och hon är pariserskal utbrast Grelot. Derborta äro då både män och qvinnor utmärkta! — Låt köra, hvad du har att berätta, sade Mornaix och kramade hårdt hans hand, för alt uttrycka allt hvad han tänkte och käude med afseende på Naunelte. — Jag har följt mitt spår öfver fem franska mil. — Det går längsefter sjön. Jag har vändt tillbaka, emedan jag icke såg någon ända på det. Jag är fullt säker om, att det är det rätta. Har du icke gjort någon iakttagelse? — Jo, att spåret är mycket mindre djupt än alla de öfriga. — Det ser ut som en tom kärra farit fram, eller hur? — Ja, ungefär så, (Forts.)