Dagens Nyheter – 21 oktober 1865, sida 2

också, medan de väntade på sin kamrat, så oroliga och bekymrade de för hans skull än voro. Då sjöstranden var den enda del af nejden, som ej blifvit genomletad, så fick nu den undergå en noggrann undersökning. Afven der såg man på två särskilda ställen askhögar i sanden. För oss, som veta, hvad våra vänner ej visste, var denna aska lemningarne efter huggspånen och det timmer som ej itgått till flottan. Medan Miguel dundrade och svor, följde Grelot och Mornaix sjöstranden åt hvar sitt båll. De synade uppmärksamt det af regnet genomdränkta gräset. Den ene återkom med en tågända, som han funnit, och den andre med en handfull spånar. Miguel hade, utan att gå några långa vägar, fått tag i ett grönt blad, som vid närmare påseende befanns vara af fernissad taft i stället för det lefvande ämne, hvaraf Gud gör verkliga blad. Tanken på en timmerflotta uppstod på en gång i alla tres hjernor. — Blott den omständigheten att här icke finnes ett enda spår, sade Grelot, bevisar, tycker jag, att de just tagit denna väg, — Den unga fransyskan hade ju sagt, att bon ämnade strö ut sidenblommor, yttrade Miguel, — Det är helt naturligt, menade Mornaix, att de tändt eld på tridstubbarne derborta, sedan de fällt träden, för att vi skulle bli lurade. — Men Roger, hur har det kunnat gå med Roger? ropade alla tre på en gång. I detta ögonblick lät ljudet af en hästs galopp höra sig i skogen. Nästa minut såg man Roger med pilens snabbhet rida öfver kullen, som förut gömt den mycket eftersträfvade guldtunnan,