draga ut diskussionen lika långt på tiden som de fem — sexhundra ledamöterna af adeln. För det andra är presteståndet alldeles för klokt att handla på ett sätt som skulle ådraga det evig ovilja af adeln, hvilken det förrådt, och lika välförtjent misstanka för falskhet och opålitlighet hos den ofrälsta hjorden, hvilken genast skulle genomskåda det dubbla spelet. Lägger man till dessa sannolikhetsgrunder det faktum att prester, hitkomna med afvoghet mot förslaget, redan stå på öfvergång, så kommer man till den ofvannämnda slutsatsen att presteståndet antager förslaget.