1 — LV XX — ÅA uppnå Melbourne och anträda öfverresan till Europa. — Hvad skola vi besluta? frågade Roger. — Jo, att anse steken färdig och äta upp den, svarade Grelot med öfvertygelse. Steken blef då tagen af spettet och med mycken aptit förtärd. Då man förer ett så farligt och mödosamt lif som våra fyra vänner, duger det icke att vara pjunkig eller känslosam; det behöfs kraft till att handla. Under alla förhållanden rådde glädtighet i deras lag. De mätte hvarje fara med den oförskräcktes öga. De hade hjeltens tillit till försynen. De skrattade och tviflade på intet utom möjligheten att bli besegrade. Sedan de tagit sista klunken urlägeln, tände de sina cigarrer. Mornaix lofvade att innan en vecka vore förbi skulle de ha de båda unga qvinnorna i sitt våld. Roger tycktes bli helt belåten, men Grelot ansåg tiden vara något för rundligt tilltagen. Det dröjde icke länge förrän allasamman hade insomnat, Grelot, utposten, icke undantagen. Vi böra likväl anmärka, att Grelot, alltid slaf af sin pligt, sof på stående fot. Vi veta att bröderna Smith och deras följeslagare hade annat att göra denna natt, än att ofreda sina fiender. Den af regndigra moln skymda solen hade redan kommit temligen högt öfver horizonten, när Malgache vaknade och började ntösa förbannelser öfver Smitharne och tillönska dem helvetets pinsammaste qval. Tre minuter sednare voro alla på benen, De frukosterade och stego sedan ttll häst. Mal