Dagens Nyheter – 20 oktober 1865, sida 1

viss orolig nylikeuhet gifvit akt på all denna rörelse och bråk. De hade genast förstått orsaken till den öfverdrifna glädjen, men ändamålet med det hejdlösa arbetet kunde de ej fatta. Timmarne förrunno. Bullret och arbetsifvern förblefvo fortfarande desamma. Slutligen öfverväldigades de af trötthet, en följd af den långvariga själsspänningen. Föremålen blefvo mindre tydliga för deras ögon. De somnade icke, långt derifrån; men de blefvo mera lugna! deras förmåga att lida förlamades. Klockan tre på morgonen, när månan redan var nära att försvinna, bade de sjunkit ned på mattan och lågo stödda den ena mot den andra, båda kalla och med ögonen tillslutna, såsom hade de varit döda. I detta ögonblick blefvo de väckta af ett ursinnigt fröjdeskri. Förskräckta reste de sig upp: . Scenen hade förändrats. Då deras ögon öppnades, möttes de af ett ljusbaf, som bländade dem, Hela kullen var öfversållad af eldar, och midt ibland dessa brupno de uttorkade gummiträden, likasom tvenne ofantliga vaxljus, De trodde;sig drömma, Så besynnerlig föreföll dem denna plötsliga scenförändring, Men det fanns ett föremål, hvars åsyn tillropade dem: — Allt detta är verkligt! Ni äro riktigt vakna. Vaxljusen brunno till en guds ära, Guldtunnan var der, höjd i luften, uppstånden från de döda! Altarljusen belyste guden. Och de trogne slöto en ring kring den helige hland de heliga och bådo, Det var guldets sabbat, och omöjligt är att