Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 2

E n annan ryttare! som viftade med en hvit näsduk,. blef i detsamma synlig. — Robert! min Robert! utbrast Naranja. En trupp andra ryttare störtade fram på lägerplatsen och jagade dem. De båda qvinnorna igenkände Smitharne och deras följeslagare. Villebråd och jägare försvunno med pilens hastighet. De som voro qvar på kullen fortforo glädjedruckna att ropa med hesa röster: — Guldtunnan! guldtunnan! Fem a sex facklor kastade sitt rödaktiga sken öfver deras vansinniga danser. Två skott smällde, jus: då ryttarskaran försvann i natten. Tvenne röster sökte pedtysta den jubelsång, som sjöngs till guldets lof. Tvenne män stupade. Sången afbröts icke, och dansen fortgick hejdlöst. Tätt slutna intill hvarandra lågo Naranja och Nannette på knä. Skrattfågelns läte, fastän svagt och nästan omärkligt, hördes under södra fönstret. De begge flickorna rusade dit, Fönstret var öppet. Tvenne mörka figurer smögo sig utefter den ljusa sanden. — Stig ned! sade en röst, — Grelot! utropade Neranja och svängde sig lätt och vigt upp i fönstret. Men då bon ämnade hoppa ned hördes den trehöfdade ormens hvägning som har tycke af sågbajens läte. I stället för att skrida framåt drogo sig de mörka föremålen tillbaka. — Fyrl kommenderade bakom vagnen Jonathans röst. Fyra bösskott lossades under hjulen som