Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 2

Anhita och Nannette, som icke tänkte på guld, betraktade sjelfva förtviflade de ursinnigas fröjd. Denna fröjd dödade dem, ty de förstodo icke dess orsak. De sade till hvarandra: — De dansa kring sina offers lik. De dansade kring guldtunnan! De fingo tillfredsställa den oerhörda passion som är menniskoslägtet medfödd. De fingo släcka guldtörsten, dricka sig rusiga af den ljufvaste dryck! Hvad är då guld? Gud har inlagt begären i menniskans bröst. Hvarföre har han ingifvit henne en så oemotståndlig åtrå efter denna metall? Ar himlen af guld? Nej, tvertom fordra alla religionsläror förakt för rikedomar? lMHvem kan bota guldsjukdomen? Vi ha ju alla hört talas om Midas? Han var kung. Gudarne pa hans tid lito honom göra en bitter erfarenhetHan trängtade efter guld, han älskade ingenting annat än guld. Hans bägare fylldes af guld, så att han icke kunde dricka derur; hans bröd förvandlades till guld, så att han icke kunde äta deraf, då han kysste sin hustru, vidrörde hans läppar den kalla känslolösa metallen, Denna historia ha ni lika väl reda på som jag, ock ni draga medlidsamt på munnen, när ni se dessa menniskor förhexade dansa kring en tunna stoft. Man kan icke dricka guld, o Midas! man kan ieke äta guld! man kan icke älska guld och älskas tillbaka af: detta; ack jag vet mycket väl hvarföre fabeln utstyrt dig med åsneöron! Midas, evige Midas! du afundas landsstrykarn, som dricker, trashanken, som äter, den fattige som älskas, och ändock föredrar du att dricka, äta och smeka guldet, som hånar dig! Du lef