Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 1

Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Fåval. (Forts. fr. föreg. n:r.) Och vändande sig till vakten tillade han: — Hill mun på dig, du, och låtsas som du ingenting hörde. Bland cigarrettrökarne, som sutto och komplotterade på grästufvan, innan de begrafde liket, hördes ett sorl och derpå en skrattsalfva. — Om hon bad att få månan, sade någon bland dessa karlar, som alla tillhört besättnin gen på Johannes Döparenn, skulle herr Jonathan stiga upp i ett träd för att söka ta ned den från himlen. Jonathans fönster stängdes. — Intet svar! hviskade Naranja. De ha icke hört dig. Ölver skogsslätten rådde verkligen gralvens tystnad. — Tålamod! geomälde Nannette, När jag nu fått tillåtelse att sjunga, kan jag inte göra klokare än att börja en ny vers. — Gör som du vill, svarade Anhita, redan modfälld. Man kan icke veta, hvad hon hoppats isin feberyra. Hon hade kanske trott att svaret på hennes signal skulle genast ljuda från skyn, Nannette sjöng en af de andra verserna i den välbekanta visan med samma ungdomsfriska och glada stämma. Den ena utposten skickade henne en slängkyss, medan den andre, som stod