Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 1

framställdes nästan som om Naranja verkligen tviflade på att hennes väninna var riktigt klok. — Ja, grefvinna, svarade den unga flickan. Jag har den äran, att i kritiska ögonblick förbli mycket kallblodig, och jag hoppas snart få visa er, att detta icke är tomt skryt... Var säker på att om våra skrattfåglar upptäcka sådana här blommor eller frukter på marken, skola de inte ta dem för australiska blommor och frukter, utan. ,. Naranja räckte begärligt. fram begge händerna. — Tag hit! o, tag hit! ropade hon. Jag förstår nu. Du är mycket fintlig. Om Smitharne föra bort 083.-.. — Tyst! sade Nannette, som lutade sig intill det norra fönstret och lyssnade. Man hörde ett doft buller. Naranja sade: — En trupp ryttare! — Skulle Smitharne och deras följeslagare redan vara tillbaka, tänkte Nannette och -bleknade. Ljudet af hästarnes galopp, som hade förnummits temligen tydligt, blef plötsligt nästan omärkbart, Det var tvifvelsutan den nyckfulla vinden man fick tillskrifva denna omständighet. Ett annat buller ådrog sig Nannettes uppmärksamhet. Likbärarne hade stigit upp och återtogo sin börda. Det var klart att äfven de märkt hvad som försiggick omkring dem. Nannette såg dem gå öfver den lilla kullens spets och försvinna med sin fackla och den stackars Dodge utför sluttningen påandra sidan. De två unga qvinnornas förberedelser voro vidtagna, De satte sig sida vid sida på divanen och väntade,