Dagens Nyheter – 19 oktober 1865, sida 1

Naranja tog upp dolken. — Det är icke fråga om att döda andra menniskor, svarade hon i en dyster och beslutsam ton, som var helt olik hennes vanliga milda uttal. Det kan måhända bli nödvändigt att döda sig sjelf Abl... utbrast Nannette och ryste. Du är vacker och... fortfor Naranja. Nannette tog emot dolken och gömde den i barmen, utan att säga ett ord. Naranja tryckte henne till sitt bröst och kysste henne på pannan. — Du hade förmodligen icke tänkt på en sådan möjlighet? sade Naranja. — Hvem kan väl skryta med att tänka på allt? svarade Nannette gladt. Skall du inte ru beklaga dig öfver mig och kalla mig en kruka? ... Öppna era fickor, fru grefvinna, så skall jag också dela mina vapen med er... Blif inte ledsen : jag räknar mera på våra skrattfåglar än på era dolkar, och jag har ännu icke beslutat mig för att genomborra mitt bröst, såsom det heter i de franska komedierna. Hvarken grisetter eller noteariers fästmör duga till att spela tragiska roller... Men er, ädla dam, anstå just sådana roller bäst, och jag finner er gudomligt skön med er mexikanska stilett... Öppna era händer: se här mina försvarsmedel.. . — Koustgjorda blommorl sade Naranja förvånad. — Blommor, blad, frukter. . . Häribland bar ni vinbär, drufvor, ållon, liljekonvaljer, törnrosblad . . — Men hvartill skall allt detta tjena? ... Du har väl ditt förnuft i behåll, Nannette? Det lät på tonen, hvarmed denna fråga