Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 2

Nästa ögonblick ljödo de första tonerna af hennes visa genom den stilla natten: Till helga Anna i Auray Med nakna fötter jag vill ila. — Tyst! befallde en af utposterna. Nannette fortsatte: Alt mina skönsta blommor ge Och vid mitt helgous altar hvila. Den -andra utposten spände hanen på sin bössa och bland likbärarne hördes någon med hög röst fråga: — Hvad tusan var det der för slag? — Sjung! sjung! sade Naranja till henne. Men tänk om jag ej skatten får, Soldat jag blir och min Cathrine Att söka tröst helt ,;säkert går Hän till Mathieu, till min kusin, — Tyst, eller jag ger eld! hotade utposten. Sätt dig så att du inte kan träffas af någon kula och sjung! kommenderade Naranja, som hade stigit upp på golfvet, och hvars ögon lågade. O! att jag fann en gyllne skatt, I skogens villande natt! Utposten lade an. En röst höjde sig i det inre af vagnen bakom afplankningen: — Är det sennoran som bedt er sjunga, mamsell? frågade Jonathan— Ja, det är jag, det är jag, svarade Naranja. Jag har så tråkigt eljest. — Sjung då, sade Jonathan helt lugnt. (Forts.)