Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 1

Den hemlighetsfulla skatten. Reman af Paul Föval. (Forts. fr. föreg, 1:r.) — Du lilla toka! ämnade hon säga. — Ja, ja . . . Du är pariserska . . . och sådaea drifva gyckel med allting . . . — Jag är bretagniska, afbröt henne Nannette, och bretagnesarne tro på allt . . . — Så mycket bättre! Vi skola bedja tillsammans, är det ej så? Ack hvad jag älskar dig, hvad jag håller af dig! Tala om min Robert. — Jag har sett honom blott en enda gång, på sjunde dagen af vår resa, uti ett värdshus som heter Gula Fågeln, — Jag känner till det! utropade Naranja. Jag har varit der. Och en sådan toker till värd der är. Har Robert berättat hur högt ban älskar mig? i; — Robert var förklädd. Han hade antagit en stackars irländares trasiga klädespaltor. Bedjande mig om en allmosa, sade han: Anhita känner till skrattfogelns läte. Om ni behöfver mig, så sjung er bretagnesiska visa, och skrattfågeln skall svara er. — Ack! sade Anbita tankfullt. Ilvad ban är skön; är det ej så? — Han ser ut som en förnäm man, — RKigtigt! . . . somen förnäm man!. .. Han gör allt hvad jag vill. Och de öfriga, har du sett dem?