Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 1

Emellertid hade ett af talten blifvit starkt upplyst. Alla facklorna voro samlade derinne. Utanför stodo hästarne fastgjorda här och der. De två unga flickorna förblefvo en stund tysta, likasom tvekade de att meddela hvarandra sina tankar. — Tala till mig, jag ber dig min panna är brönuhet . . . — Vi få icke göra oss förhoppningar om en alltför snar befrielse . . — Tala ull mig . . , det är nödvändigt att du skingrar mina tankar, min bjerna hotar att springa . . . Tänk om vii morgon skulle vakna i deras urmarl — Anser du dig ega tillräcklig styrka för att stiga til! häst? frågade plötsligt Nannette. — Ja. . . jag ärtillräckligt stark för att tillryggalägga hundra mil till häst, om blott hans armar äro slutna kring mitt lif . . . Men tala till mig . . . Ännu är tiden icke inne . . . Berätta mig din resa! . — Derom är inte mycket att förtälja . . Din läkare Bernard och abbn, hvilkens namn jag aldrig kunnat utsäga, äro två förklädda skälmar med stulna titlar, för att inge dig förtroende . ,. De och Jonathan samtalade nästan hela tiden på ett språk-som jag icke kände, men jag förstod ett och annat ord och kunde deraf sluta till det öfriga . . De skråttade alla tre, när Jonathan berättade att han lofvat mig tvåhun. dratusen francs , . . — I egenskap af bandit, svarade Naranja, kan man säga att Jonathan står ofantligt högt... Han är fulländad mästare i det yrket . .. I Mexico, mitt hemland, finner man i allmänhet de listigaste skurkar i hela verlden, — sade Anhita; ,