Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 1

— Tunnan är gömd, röst, att hennes väniuna hade svårt att höra henne, midt på en öppen plats i skogen nedanom tre stora uttorkade gummiträd.! Nannon spratt till, och hennes blick rigtades ofrivilligt mot fönstret, som vette åt södra sidan. Från sängen, der hon satt, kunde hon se en skara äfventyrare, som vattnade sina hästar vid sjön, Skenet af facklorna belyste den lilla kullen och nedre delen af de två gummiträden, hvilkas toppar försvunno i qvällens mörker. En tredje stam låg fälld i gräset. — Sådana der uttorkade gummiträd ser man öfverallt hvar man kommer här i landet, sade hon. — Det är sannt, svarade Naranja. Men vi ha pu uppehållit oss på detta ställe tre dagar och tre nätter . . . och hvar gång mitt öga fal ler på de der träden erfarjag en slags frosskakning... Natten före din ankomst ville jag stiga upp och gå dit för att se efter . — Och hvem hindrade dig? — Jag hörde utposten spänna hanen på sin pistol. — Aftoumåltiden väntar! ropade flera röster utanför. Herr Jonathan består på tolf buteljer sherry för att vi ska dricka för lycka på expeditionen. — Och du sade, hviskade Naranja, att din bretagniska visa skulle bli besvarad med skrattfågelns läte? — Ja, om de äro oss nära. — Tror du, att de äro nära oss? — Jag är säker derpå.