Dagens Nyheter – 18 oktober 1865, sida 1

näget, att visa denna artighet mot konung Carl XV än det skulle vara att göra det mot någon annan regent. Men sådana omständigheter äro icke ännu förhanden, och andra förhållanden tala emot väckandet af anslagsfrågan. Tiderna äro mycket svåra. I hela landet råder stor penningnöd. Sedan lånekällorna blifvit genom allmänna hypoteksbanken hastigt stoppade lida de fleste landtbrukare af penningbrist. Regeringen vet detta mycket väl, och man bör icke tilltro den att ändock komma till bondeståndet med begäran om förhöjning i en budget, som redan på 25 år blifvit fördubblad. Det finns ytterligare ett skäl som talar ännu högre än något annat mot ryktet om tilltänkta anslagsanspråk. — Det är att det icke vore värdigt — för att nyttja en mycket lindrig beteckning — att söka förmå den nuvarande representationen att vid dess, som man hoppas sista, sammanvaro anslå högre anslag af sådan beskaffenhet att de svårligen kunna nedprutas igen, emedan detta vore att för all framtid binda händerna på sin efterträdare, den blifvande riksförsamlingen. Det vore detsamma . som om ett ombud gjorde stora eftergifter åt sin motpart, till sin hufvudmans framtida förfång, just i samma stund som han skulle afträda ombudsmanskapet åt en annan.