Dagens Nyheter – 17 oktober 1865, sida 3

Amfibiernas nytta för Jandtbruket. Huggormen. Ingen klass af lefvande varelser finnes, som af så många hatas, afskys eller fruktas och så allmänt, liksom af grundsats, förföljes, som amfibierna; och likväl gifves det ingen, som hos oss har så få skadliga och så många allsidigt nyttiga djur. Den enda af dem alla, hvilken stundom genom sitt giftiga bett tillskyndar oss menniskor samt betande husdjur skada och fara, och således verkligen förtjenar att förföljas, är huggormen, Men äfven han gör nytta, emedan han alldeles uteslutande lefver af möss, och härtill är gftet honom nyttigt. Ty såsom ett temligen trögt och långsamt djur, lurar och smyger han sig på mössen, sårar dem med sina gift tänder, hvarefter han försigtigt smyger sig efter dem, för att sluka dem sedan de dött af giftet. Snoken. Detsamma gör icke sällan äfven den icke giftiga, men mycket snabbare och ganska ofta mycket större snoken, utan att ega eller dertill behöfva gift; ty utom huggormen är, såsom nyss sades, intet iohemskt amfibium giftigt. Men icke någon af dem alla kan vara det mindre, än den af de okunniga så ofta misstänkta ormslån, hvilken dessutom alldeles icke är någon verklig orm, Bristen på ben allena gör honom så mycket mindre till en sådan, som de öfriga och vigtigare egenheterna hos ormarne alldeles felas honom ; han är endast en fotlös, och blott derföre en ormarne till skapnaden liknande ödla. Till och med paddorna och landsalamandrarne sakna gift. Men den skarpa och illa luktande saft, som innehålles i de fula körtlarne på båda slagen, göra den goda tjensten, att den skyddar dem mot angrepp af alla slags rofdjur. Men de göra stor nytta genom insekters utrotande och böra med allt skäl räknas till de för landtbruket nyttiga djuren. Landtibruks-Akad:s tidskrift.