Dagens Nyheter – 17 oktober 1865, sida 1

värt korta besok i Melbourne, denna stora stad, som alltmer vidgar sig, och som, inom tjugo år, blir Australiens hufvudstad. Klädd efter sista mexikanska modet, låg den smäktande Naranja makligt utsträckt på en af gula sidendraperier öfverskyggad divan; dessas återsken gjorde att den melankoliska blekheten på hennes kinder ännu mera förhöjdes. Hennes af sorgen vidgade ögon slöto sig till hälften. Hon var utomordentligt skön, och Nannette beundrade henne med blickar fulla af rörelse. Nannette stod bredvid henne, täck och intagande som vanligt, och under det sorgsna uttrycket i hennes ansigte framskymtade en stråle af gladt hopp och oförfäradt mod. I bennes bräckliga, fint bildade kropp bodde en okuflig själsstyrka, som ingaf tillförsigt och förtröstan. Det var endast två dagar, som Nannette varit Anhitas sällskapsdam och sjuksköterska. Jonathan Smith hade gissat rätt. Om någonting kunde muntra upp Naranjas förstämda sinne och skingra den tärande sorg, som långsamt förde benne till grafven, så var det detta ungdomliga lceude, denna osminkade hjertlighet, denna fransyska gladtighet, Jonathan visste icke sjelf, till hvad grad han lyckats i sitt val af sällskapsdam; ty han såg i Nannette endast ett för pengar köpt biträde. Redan från första stunden hade de båda unga sjalarne förstått hvarandra. Anhita hade varit mycket litet med i verlden och var således ingen fysionomist. Förmågan att läsa. i menniskors ansigten tillhör blott dem, som besitta stor erfarenhet och varit i tillfälle att anställa många jemförelser. Men det finnes någonting annat som säger äfven den oerfarne, hvad men