Dagens Nyheter – 17 oktober 1865, sida 1

Den hemlighetsfulla skatten. Roman af Paul Feval. (Forts. fr. föreg. n:r.) XV. Naranja. Det rum, hvari vi nu bjuda läsaren stiga in, såg ut som en budoar; men var dock endast det inre af en resvagp. Jonathan Smith liknade Orientens nomadkonungar, som hafva rullande palatser för sina älskarinnor. Naranjas budoar eller, om ni såg vill, fängelse var, ehuru litet, tillräckligt stort för henne och förrådde mycken beqvämlighet och prydlighet. Der fattades ingenting, ej ens lyxartiklar. Den stackars fången hade många gånger tänkt, att om hon haft Robert hos sig, detta lilla krypin mer än väl skulle kunnat inrymma hennes lycka. Dessutom var denna budoar endast en tillfällig tillflyktsort. Under de vackra dagarne hade Anhita ett stort tält, som var utsiradt med en viss prakt och smak, Men när regntiden började, var för den försvagade och sjuka unga qvinnan ett fast tak af mera värde än tältduken. Jonathans kärlek var på sitt vis häftig och djup, Han lemnade ingenting ospardt för att behaga henne. Vi få snart se att han, efter hvad hans broder och följeslagare, Jobannis Döparens, gamla besättnicg, menade, gjorde för mycket för henne. Fjorton dagar hafva förflutit sedan vi aflade