Dagens Nyheter – 16 oktober 1865, sida 1

ara sana förstuxen, tog hon upp papperet, ; h pA som hou gömt under sin fot. Det var en liten biljett, något nedsölad genom mycket handteraride, På baksidan läste hon följande ord, skrifna med blyertz af Roger: Herr Grefve Mornaix de Belbou, hotel Victoria -— Det var bra, tänkte hon, jag har glömt fråge honom om adressen, Hon veckiade upp papperet. På detsamma stodo att läsa några rader, sorh voro skrifan med darrande hand och till en viss grad utplånade af tårar. i Tårar ha ett helt annat inflytande på bläck än vatten, Det veta alla qvinnor. Skrifvelsen lydde sålunda: bMin högt älskade Robert! Skynda till mitt bistånd! jag dör! Det är bittert att dö så långt skiljd från dig. Jag täniker beständigt på dig, och dessa tankar har jag latt tacka för att jag ännu lefver. Det är en långsam tortyr jag undergår, en tortyr, som för hvarje dag bortrycker en del af min varelse. Min i Robert, hjelp mig! Hjelp mig, Miguel, du mia I faders son! och ni min: bror som jag sett blott en enda gång, ni med den redbara uppeynen, det otvungna leendet! ni som talade om en qvinnå den ni höll så när, Roger, min bror, hjelp migl, Tårarne strömmade ur Nannettes ögon. — O! han sade sannt, tänkte bon, det gör en ondt i hjertat att läsa detta. Och utan att öfverlägga vidare ringde hon på Su, den lille negrinnan, och do två arbeterskor hon hade, ee