Dagens Nyheter – 16 oktober 1865, sida 1

— Det är val en ryshg historia, kan jag tro? a — Åhja, temligen ... Naranja hade lemnat brefvet till en Rodneygräfvare, som fört fram det... — Älskar Mornaix mycket sin Naranja? afbröt honom Nannette, — Nästan lika mycket som jag tig. Nannette suckade. — Det var alldeles riktigt hvad du nyss sade: hvar och en är sig sjelf närmast... I morgon äta vi middag i det gröna... Du kan emedlertid säga åt dina kamrater, att vi begge från och med i dag ämna upphöra med vårt älventyrliva lif. — Ja men det är att vara bra ogen -. mum: lade Rover tvekande. — Herre Gud! om dun vill att jag skall resa, Så reser jag... Du vet ju att jag rättar mig efter din vilja... Men för all del bestäm dig och låt dina vänner veta hvad de ha att vänta af dig. Roger mätte rummet med långa steg. — Nej, nej, nej! utbrast han med litet uppehåll emellan hvarje gång. Jag, det kan väl så vara, men du... det vore att fresta Gud! Eftersom jag återfunnit dig, skall jag också skydda dig. Han störtade ut som en galning. Nannette följde honom med ögonen. ) — Stackars godbjertade Roger! mumlade hon; i morgon kommer han att ångra och ogilla sitt egennyttiga resonnemang i dag... och .dock är Hans egennytta icke annat än: kärlek! Då ljudet ef Rogers ateg icke mera hördes